Klockan var strax efter tre och jag stod utr i det grå ruggiga oktober vädret och väntade på 47:an som såklart var sen. När jag äntligen var framme gick jag till receptionen och bad dom ge mig nyckeln till rum nr 24 på avdelning 2. När jag kom in såg jag honom sitta på sängkanten. Han var blekare än förrut och såg betydligt mer svagare ut. När han såg mig i dörröppningen gjorde han ett tappert försök att le medans en tår rann ner längs hans bleka blanka hy. Jag tog några försiktiga steg fram till sängen och satte mig bredvid honom. "Den hat spritt sig" sa han och kollade på mig med sina vackra nötbruna ögon. Mina tårar trängdes fram och snart låg jag gråtande i hans knä medans han strök mig i håret och tog tag i min hand. "Du får inte lämna mig här" viskade jag . "Jag kommer klara det här sa han och kysste mig. Leo min älskade Leo.

 

Linnea

8 april 2014 17:29

Vackert :)

Saskia Söderlind

8 april 2014 19:21

Tack

 

Ellen

8 april 2014 21:39

Man blir ju gråtfärdig! Väldigt bra novell!! :)

Saskia Söderlind

9 april 2014 21:36

Tack! Saskia är sjukt duktig //Fanny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

//Fanny

Hej! Bloggen har inte vart så aktiv fast det ska vi ända på nu! :D Jag har skaffat youtube, min kanal heter fannie. Länk HÄR! Så jag har en egen blogg till den. fannie01.devote.se länK HÄR . Hoppas att ni vill kika in där också. Kommer såklart blogga...